Review/Letter regarding this weekends concert

[boombrakh]

I guess I could translate this to English, sure.. but right now it's 2am and I
simply dont feel like it after working all day. I sent this to Carina after the
concert this saturday in Gothenburg, Sweden and she suggested I post it
here. I'll translate it tomorrow.

--------------------------------------------------------------
När jag gick upp idag var jag sjukare än någon annan dag den här veckan.
Jag mådde bokstavligen piss. Jag var till och med på väg att ringa min vän
och säga att jag inte orkade gå. Men så lyssnade jag på Inner Circle plattan
här hemma på eftermiddagen i min misär och tänkte för mig själv att inte
fan ska en jävla influensa få mig att missa när mitt favoritband. Inte idag.
Jag tog mig i kragen, duschade och bytte om till mina ”Jag är en fan-boy”-
outfit. Sedan satte jag mig på spårvagnen till vad som skulle visa sig vara
det bästa jag har gjort på flera månader.

Jag kommer till Storan och går in. Det är stolar överallt och jag undrar hur
det är tänkt att vi ska ha en hårdrockskonsert med stolar här. Mycket snart
börjar stolarna avlägsnas till allas förtjusning utom ett par som satt snett
bakom mig. DEt spelade ingen roll dock, det var bäst så.
Efter en del halvhjärtade rop från publiken rör sig äntligen ridån... Ut tittar
en liten rakad kille med orange tröja. I sin högra hand bär han en kamera.
Hysteriska och suktandes efter sina femton minuter i ramljuset skriker de
som står närmast honom och viftar med sina fingrar. Han panorerar och
når platsen där jag står. Snabbt som attan flyger fingerförsedda händer
upp i luften för att leda mig in ett frenesi av gutturala läten. Jag kände mig
som en i gänget. Den stora kameran som var försedd med en lång metall-
arm svepte över folkmassan som precis hade stillnat i den oranga mannens
frånvaro och likt fågeln fenix, vaknade massa upp igen och skrek samt
viftade frenetiskt med armarna. Jag kunde inte hjälpa det, jag hade sålt
min själ till det eviga grå och hade förvandlats från en man, lidande av
influensa till en hysterisk kille som likt en tös vid åsynen av Backstreet Boys,
inte kunde behärska mina kroppsrörelser. Jag hoppade och studsade, skrek
och gormade. Det var ju trots allt Evergrey som skulle få sin första i ett led
av vad vi alla hoppas är många framtida DVD-skivor inspelade. Jag kunde
inte som ett lojalt fan låta detta tillfälle till att hjälpa till gå förlorat.

Och då, plötsligt! Trummor! Musiken börjar dåna och ridån går upp. En
behaglig känsla av välmående infinner sig i min kropp. Min igentäppta näsa
är inte längre ett problem, mina ömma leder slutar ömma samt huvudet som
tidigare kändes som en stor boll av bomull, klarnar upp. Allt som ville få
mig att ligga hemma och tycka synd om mig var som portprioriterat. Allt som
spelade roll var här och nu. Ekonomiska problem, framtida karriärval, kvinnor..
Allt var som bortblåst. Det fanns bara en verklighet och det var den runt min
omedelbara omgivning. Det var den starka närvaron från scenen samt de
runt mig som sprudlade av glädje. Glädjen höll i sig ett tag sen sa Tom:
”Till alla er om har förlorat någon den senaste tiden...” och så tog han ton.
Han sjung ”Recreation Day”. En låt jag har lyssnat på otalet gånger men
aldrig förr gjorde den sig så bra som nu. Jag kom att tänka på min pappa
som dog för snart åtta år sedan som jag inte har talat med än. Tankarna
driftade vidare och jag bestämde mig för att ta en gravsup vid hans grav
inom den närmsta tiden.

Konserten var det bästa jag gjort på flera månader. Den slog till-och-med
min 25-årsdag som i sig var en underbar upplevelse. Vad jag vill säga dig
är att igen få se dig på scen var jättekul. Det var kanske inte oväntat, men
ändock glädjefyllt. Bandet var bättre än någonsin tidigare och var den bästa
konserten jag någonsin varit på. Jag har inte varit på mer än en handfull,
men de har alla utom en varit bra. Denna var superb. Hade jag haft
möjlighetern att personligen tacka Tom och grabbarna, dig och de andra i
kören så hade jag gjort det för ni vände på hela min vecka, kanske till-och-
med min månad.


Ni är värda alla lovord ni får, det var underbart. Tack Carina. Jag ska hålla
ögonen öppna efter småspelningar så att jag kan få tillfället att tacka
hela bandet någon dag.

Nu har influenan kommit tillbaka, hysterin har släppt sig, jag är två t-shirts
rikare, 350:- fattigare. Nu har jag blivit väldigt trött och ska sova. Jag hoppas
att ni har en underbar kväll. Ni går jag och lägger mig.
--------------------------------------------------------------

 

[boombrakh]

---------------------------------

When I woke up today, I was more sick than any other day this week. I
literally felt like shit. I was even considering calling my friend, telling him that
I didn't feel like going but then I listened to the Inner Circle album here at
home during the afternoon and in my misery I thought to myself that a damn
flu wont get the better of me when I should go see my favourite band. Not
today. I pulled myself together, took a shower and changed into my
"loony-fan-boy" outfit. I hopped on the tram to what was to be the best
thing I did for months.

I arrive at "Storan" (which was were they played) and walks in. There were
chairs everywhere and I thought how they figured we were to have a metal
concert here with all these chairs. Very soon after that, to everyones delight,
the chairs began to be dismantled and removed. All but a few of the ones
behind me. It didn't matter though, it was all for the best I thought.
After a few halfhearted cries from the audience, there is movement behind
the curtain.. out pops a tiny shaved guy in an orange t-shirt. In his right
hand, he's holding a digital camera. Hysterical and desperate for their fifteen
minutes of fame, the people closest to him goes wild, waving their arms and
fingers ( \oo/ >_< \oo/ ) He slowly pans and reaches the location
where I am standing. Faster than a $5 hooker, my hands are in the air to
guide me into a frenzy of primitive sounds. I felt like one of the gang. Just as
the mass of loons silence down after "Agent Orange" leaves the
curtain-covered stage, another camera pans over us and like the phoenix, the
sheer mass of people wakes up from their newly-induced slumber, screams
and waves their arms. I couldn't help it, I had sold my soul to the ever grey
and had turned from a man, suffering from the flu to a guy, who like a girl at
the sight of the Backstreet Boys couldn't control my body movement. I
jumped, screamed and shouted. It was after all Evergrey that was doing their
first of what will hopefully be many DVDs. As a loyal fan, I couldn't let this
oppertunity be lost. I had to do my part to guarantee a success.

And then, all of a sudden! Drums! The music started to vibrate every cell in
my body as the curtain goes up. A comfortable feeling of serenity fills my
body. I nose, which had until then been completely unusable due to the flu
wasn't a problem anymore. My sore joints ceases to hurt and my head, which
had up to that point felt like it was filled with cotton, was clearing up.
Everthing that made me want to stay home feeling sorry for myself was being
prioritized as a secondary concern. Everything that mattered was here and
now. Financial problems, future career choices and women.. Everything was
blown away by the wave of emotions that almost drowned me. There was
only one reality and it was surrounding me. The presence from the stage
combined with the unspoiled and gushing sensations of joy that surrounded
me was intoxicating. It was like that until Tom said: "To all of you who lost
someone close to you recently..." and then he started to sing.
He started singing "Recreation Day", a song that I had heard uncountable
times but never was it as good as it was right now. I came to think about my
dad who I lost almost 8 years ago that I never got the oppertunity to talk to
and havn't to this date either. I decided to go sit at his grave and take a
drink with him. To talk to him. The song really got to me at a personal level
and brought forth a ton of feelings I havn't felt for a very long time. I missed
him for the first time in a very long time.

The concert was the best thing I have done in months. It even beat my 25th
birthday and that was a pretty damn good time. What I wanted to say to
youis that to see you on stage again was wonderful. It wasn't unexpected,
but nevertheless great. The band was better than ever before and it was the
best concert I have ever been at. I havn't been on more than a handful, but
everyone except one has beer great. This one was superb. If I had had the
oppertunity to thank Tom and the guys, you and the others in the choir then
I would have because you completely turned my week if not even my month
from bad to absolutely great.

You are all worth every praise you get and it was absolutely wonderful. Thank
you Carina. I will keep my eyes open for small gigs in the future so that I can
perhaps get the oppertunity to thank you all in person. Each and every one
of you.

I am not back home again. The flu is back and with a vengeance. I somehow
lost all my money in my wallet but I have these two amazing t-shirts. I am
very tired and I am going to bed. I hope that you and the guys have an
absolutely amazing night. I am now going to bed.



//Peter

----------------------------------------------------'

Sorry it took me as long as it did to translate, but i've been busy.
Im still hyped out about the concert and the flu is gone.

thank you Carina and thank you Evergrey for making last week a week to
remember for a very very long time.

 

[Christine]

Så fint höll nästan på börja när jag läste det du skrivit.
Kram!

Hoppas verkligen att killarna ser detta.

 

[boombrakh]

Thanks a lot, Christine. I appreciate your kind words, I really do.
I hope they read it as well. Wasn't my intentions about the letter
though, but now that you mention it..

Thank you

 

[Christine]

Thanks a lot, Christine. I appreciate your kind words, I really do.
I hope they read it as well. Wasn't my intentions about the letter
though, but now that you mention it..

Thank you

Aww...you are welcome mate

 

[Nosferatu6]

´...and bow in apreciation of your kind words.
We aim to please .

' tom

Thanks a lot, Christine. I appreciate your kind words, I really do.
I hope they read it as well. Wasn't my intentions about the letter
though, but now that you mention it..

Thank you

 

[boombrakh]

We aim to please

And that you do most proficiently. Thank you for your reply Tom.