Right, I have 2 questions for Vintersorg or Mr.V as he explicitly calls himself. The first one is:
The shows in Sweden are few, I myself have not seen one, why do you not play here? I'd love to see one of your shows in maybe Umeå, or Piteå or Skelefteå.
Right, the second question is:
Do you read any of the nordic mythology that surrounds us swedes in the north? You could probably fit a lot of tales into your songs as they are very spiritual. Since you write the songs yourself you could figure out how to use it, I used a god from our nordic mythology in one of my poems, her name is Skade - the goddess of the snow, winter and the nordic cold. Eugh, I'd have to show ya the whole thing...mmm oh well. Look at the second part in it, that's where "she" is.
©
En ensam gestalt vandrar i högmod vid fjällens fot, trånande för vila och ro, kämpandes i kylans skoningslösa ilska han drar sig hemåt. Naturens krafter beskådar denne med högaktning för dennes vrede, den nordansjäl som dräper kallt med ögon sjudande av strid.
Men ögonen flammar ej, blodet ligger fryst på klingans spets och tornavrålet höres ej. Ty dennes vrede är släckt, blodet har flutit länge nog för dennes händer, ej längre finns viljan kvar att kväda den illvillige vid Skades gränser. Han vandrar ty endast för en orsak, han strider outtröttligt i dennes namn och beskyddar tveklöst denna gentemot vadhelst utmanar hans stridslystnad, hans hjärta brinner för Dima.
Länge har skräck dragit fram dithän han vandrat, hans harm är vördad av myckna vikingars ögon. Den högresta krigare av mästerlig stridskännedom har fredat nordens skogar i oräkneliga skeden, ty ännu har enbart tornavrålet ljudit vid Nordabrands slag.
Ej längre vandrar han till nordens gränser, ty hans ögon skådar mot norr och hans färd bär mot fjällen, och hem till Dima. När han sin fot sätter på utmarkens frysta bäring giver stormen honom styrka. Vid ståtliga bergsalars högresta klippor, hans stämma ljungar i rasande vrede över Dimas sargade kropp. Vredesmodet vaknar åter till liv, flamman brinner starkt och klinga greppas hårt. Kämpabröders själar till hans sida nu kallas, med idoga steg de träder till fjällets tinning, när tornavrålets eko nu förlamar varje lekamen, drar Nordabrand till krig ©
Copyright © 2002-2003, Christopher A.
Also, do you actualy walk out and see the nature here? Cause...it IS beautiful, the most beautiful nature on earth in my opinion, praise our cold and icy country, my home, the northern part of sweden, but also your home.
Best regards,
Nordabrand aka Christopher A
The shows in Sweden are few, I myself have not seen one, why do you not play here? I'd love to see one of your shows in maybe Umeå, or Piteå or Skelefteå.
Right, the second question is:
Do you read any of the nordic mythology that surrounds us swedes in the north? You could probably fit a lot of tales into your songs as they are very spiritual. Since you write the songs yourself you could figure out how to use it, I used a god from our nordic mythology in one of my poems, her name is Skade - the goddess of the snow, winter and the nordic cold. Eugh, I'd have to show ya the whole thing...mmm oh well. Look at the second part in it, that's where "she" is.
©
En ensam gestalt vandrar i högmod vid fjällens fot, trånande för vila och ro, kämpandes i kylans skoningslösa ilska han drar sig hemåt. Naturens krafter beskådar denne med högaktning för dennes vrede, den nordansjäl som dräper kallt med ögon sjudande av strid.
Men ögonen flammar ej, blodet ligger fryst på klingans spets och tornavrålet höres ej. Ty dennes vrede är släckt, blodet har flutit länge nog för dennes händer, ej längre finns viljan kvar att kväda den illvillige vid Skades gränser. Han vandrar ty endast för en orsak, han strider outtröttligt i dennes namn och beskyddar tveklöst denna gentemot vadhelst utmanar hans stridslystnad, hans hjärta brinner för Dima.
Länge har skräck dragit fram dithän han vandrat, hans harm är vördad av myckna vikingars ögon. Den högresta krigare av mästerlig stridskännedom har fredat nordens skogar i oräkneliga skeden, ty ännu har enbart tornavrålet ljudit vid Nordabrands slag.
Ej längre vandrar han till nordens gränser, ty hans ögon skådar mot norr och hans färd bär mot fjällen, och hem till Dima. När han sin fot sätter på utmarkens frysta bäring giver stormen honom styrka. Vid ståtliga bergsalars högresta klippor, hans stämma ljungar i rasande vrede över Dimas sargade kropp. Vredesmodet vaknar åter till liv, flamman brinner starkt och klinga greppas hårt. Kämpabröders själar till hans sida nu kallas, med idoga steg de träder till fjällets tinning, när tornavrålets eko nu förlamar varje lekamen, drar Nordabrand till krig ©
Copyright © 2002-2003, Christopher A.
Also, do you actualy walk out and see the nature here? Cause...it IS beautiful, the most beautiful nature on earth in my opinion, praise our cold and icy country, my home, the northern part of sweden, but also your home.
Best regards,
Nordabrand aka Christopher A