New Rakoth review

Originally posted by PaulTangaroa
mad, i was gonna post that link!! :) .. and gonna email lee and rakoth about it later on today!! .. ya beat me to it! .. what do you think about the review?

:lol: Haha :p I found it when I was bwrosing have clicked on Phil's sig ;) It's a cool review, but my opinion doesn't count for a great deal ;) Hehe... there are a few bits I would have worded differently but hey, thats just me being pedantic :)
 
From "Voices From The Darkside"

Gosh, this output really surprised me. When I stated my interest in reviewing RAKOTH’s debut CD “Planeshift”, it was just the name that somehow intrigued me. But I didn’t have a clue what their music is all about. This formation consists of three ambitioned, young musicians from Russia, one guitarist, a programmer (they use a drum-computer that sounds quite authentic) / keyboarder, and a vocalist / flautist. The sound they create is quite unique – they combine different Metal elements such as epic and melodious guitar riffing, occasional blast-beats, and aggressive, rather Black Metal-like vocals. Beside these traits, keyboard – landscapes are woven into their sound as well (and they are not cheesy at all, I think). There are spoken passages that introduce goose pimples when you actually follow what they say: the lyrical concept of RAKOTH is inspired by Tolkien. I don’t have the lyrics, but I presume that they deal with certain themes from the Silmarillion and, of course, the Lord of the Rings. At least I guess so when I look at the song titles – ‘Noldor Exodus’, ‘Gorthaur Aulendil’, ‘The Unquiet Grave’, etc. Because of the fact that RAKOTH digest Gothic and Black Metal elements in their sound, we get a dynamic symbiosis of different Metal and non-metallic components. These characteristics might suggest a lack of homogeneity which, I find, is partly the case. But in a way that’s what I like about this kind of music. It’s possible to find aspects in RAKOTH’s compositions that refer to a certain unconventionality that might be interpreted as initial difficulties to create music that corresponds to a generally accepted norm. My point of view differs from the aforementioned one: I think RAKOTH consciously compose these complex and multi-dimensional songs which one might describe as inhomogeneous. It’s a significant difference if you do something because you want to do it or if you do something because you don’t know how to do it differently. My conclusion: RAKOTH are an extremely creative, innovative and brilliant band that composes great music. Songs like ‘The Unquiet Grave’ just make you drift away into Tolkien’s universe. Assuming that one doesn’t know about the fact that RAKOTH digest Tolkien ideas in their lyrics, one could state that their music consists of beautiful and graceful entities that fascinate by means of their passion and compositional complexity!!! Good one…
 
From "Gothcore"

*********************************

Wat Rakoth op debuut album 'Planeshift' doet is met geen pen te omschrijven. Twee jaar terug kwam dit album al uit via het Italiaanse label Code666 en kreeg zeer lovende recensies. Vorig jaar verscheen nog het album 'Jabberworks', welke echter vol stond met opnieuw opgenomen nummers van de eerste demo's. Vorig jaar tekende Rakoth ook met het Engelse label Elitist (onderdeel van Earache). Over enkele maanden zal via dit label het nieuwe album 'Tiny deaths' in de winkel liggen, maar niet voordat 'Planeshift' opnieuw is uitgebracht.

Zoals gezegd is de muziek op 'Planeshift' met geen pen te omschrijven. Rakoth bevindt zich ergens tussen Folk, Gothic, Klassieke muziek en Black Metal in. Sfeervolle mystieke stukken worden ruw onderbroken door blastbeats en supersnelle gitaarriffs. Hetzelfde is het geval met de zang, het ene moment zet zanger P. Noir (ook fluitist) een 'normale' stem op, voor je het weet slaat de stemming echter om en grunt Noir alsof de duivel hem op de hielen zit. Hoewel ik altijd een zwak heb gehad voor vernieuwende, artistieke en experimenterende bands vindt ik het moeilijk om een oordeel te geven over 'Planeshift'. Daarom eerst een aantal feiten. Feit is dat er alleen maar goede en sterke composities op 'Planeshift' staan waarbinnen variatie het sleutelwoord is. Feit is echter ook dat de cleane zang nog wel een stuk beter had mogen zijn, feit is ook dat de zang het enige kritieke punt is. Maar het belangrijkste feit is dat we hier wederom met een vernieuwende release te maken hebben die Folk, Metal en Klassiek nog dichter bij elkaar brengt. Vooral de bijdragen van toetsenist Rustam klinken klassiek geschoold en geven de muziek een absolute meerwaarde. Tekstueel laat Rakoth zich overigens ondermeer inspireren door het werk van schrijver J.R. Tolkien, hetgeen duidelijk terug te horen is en wellicht ook de warme Keltische sound verklaart.

Mensen die, net als ik, genieten van de albums van Aisling, Elvenking, Cruachan, Green Carnation en het oude Amorphis moeten Rakoth hoe dan ook een kans geven. Mijn aandacht gaat alvast uit naar het nieuwe album. Mocht Rakoth, om wat voor reden dan ook, er niet in slagen het hoge niveau van 'Planeshift' op dat album te behalen dan heeft de band met 'Planeshift' tenminste één bijzonder (lees: bijzonder goed) album op zijn naam staan...



8,5
 
From "metalchroniques" - France

****************************************

Rakoth (le nom vient d'un personnage -un demi dieu- de la "Chronique de Hjorvard" de Nick Perumov) est un groupe russe qui s'est formé en 1996. Une première démo en 1997 ("Dark ages chronicles"), quelques problèmes de line-up (le départ semble t-il mouvementé du batteur...) et le groupe enregistre son premier album "Superstatic equilibrium" en 1998. Le groupe signe chez le label italien Code666 et enregistre "Planeshift" en 1999. En 2001, un nouvel album "Jaberworks" sort où figurent des versions réenregistrées de la démo. A la fin de l'année 2001, le groupe signe chez Elitist (label d'Earache) pour 4 albums et en accord avec avec code666, "Planeshift" est remasterisé (au studio Turan Audio -ou on sévis Emperor, Opeth...) pour ressortir en juin 2002.
Le groupe évolue dans un style qui sort des sentiers battus : imaginez, un mélange médiéval-elfique (des textes inspirés par l'univers de Tolkien), doom atmosphérique (digne des my dying bride et autres anathema) et du black metal... Au menu, flute, chant clair et mélancolique qui alterne avec des vocalises black, nappes de claviers, guitares planantes et furie black en prime ! A l'écoute de l'album, on ne peut qu'être séduit, la variété des compos, épiques, la qualité des arragements alliés à une production très correcte, font qu'on ne voit pas le temps passer...

Une bonne introduction à l'univers du groupe, qui enregistre actuellement un nouvel album ("Tiny deaths") qui devrait voir le jour en juin 2002, et dont le potentiel, à l'écoute de "Planeshift" est très prometteur !
 
From Amboss - Germany

******************************

Vielleicht kennt ihr das Album der russischen Metaller ja schon oder habt von ihm gehört. Das es hier wieder auftaucht liegt daran, dass Earache sich entschlossen haben, das 2000er Debüt-Album von Rakoth im Zuge ihres neuen Plattendeals noch einmal zu veröffentlichen. Natürlich mit neuer Verpackung und Remastered. Zur Zeit sind Rakoth wieder im Studio, um "Tiny Death" aufzunehmen, welches noch dieses Jahr veröffentlicht werden soll. Nachfolgend nun nochmal meine damalige Plattenkritik zu diesem Werk (denn an seiner muskalischen Qualität hat sich ja nx geändert):
"Dark Metal ist eine sehr beliebte Schublade, um etwas härtere, düstere Musik einzuordnen. Leider weiss ich auch bei dieser russsichen Band keine andere ungefähre Richtung anzugeben, aber im Endeffekt zählt ja nur die Musik. Und die ist bei Rakoth recht gut, weil düster und mit neuen Elementen aus der Folk- und Epic-Ecke versehen. Mit der Flöte wird einem der düstere, zwischen Folk, Dark und Black Metal schwebende Musikschwall, versüsst. Ein Keyboard darf natürlich auch nicht fehlen und damit schicken uns Rakoth auf eine dunkle, melancholische Reise durch eine manchmal sehr verwüstete, aber meist doch recht eingängig klingende Musiklandschaft. Die Vocals sind mal keifend, dann ist aber auch wieder cleaner Sprechgesang zu hören, eine sehr angenehme, abwechslungsreiche Mischung. Für die Band ist "Planeshift" nach einigen internen Probleme und 2 Demotapes das erste richtige Album und entpuppt sich als guter Einstand in die düstere Metalwelt."
 
From "Evil Rocks Hard" - Germany

*******************************************

Hier habe ich die Ehre und das Vergnügen eine Platte zu besprechen die in kein klassisches Raster rein passt. Die aus Russland stammende Band Rakoth verbindet Gothicrock, Gothicmetal, Power-, Trash- und Deathmetal (der skandinavischen Variante). Man könnte das ganze hier abkürzen und sagen die Platte ist eine Wucht aber... Der Song ‚Fear (Wasn’t In The Design)’ beginnt mit klassischen Gothicelementen á la Macbeth nach ca. 1 min. gesellt sich ein Erzähler dazu á la Rhapsody und dann, dann kommt der Sänger, mit ihm die deathigen Drums. Und all das wechselt sich in einer unglaublichen Klangwelt zu einem meiner liebsten Songs auf diesem Tonträger ab. Die Symbiose von diesen ganzen Stilrichtungen nicht nur auf eine Scheibe sondern noch in einen Song zu packen, das ist schon was um die Zunge schnalzen zu lassen. Noch mehr zum Vorschein tritt der ´Erzähler´ in dem Song ‚The Dark Heart Of Uurkrul’. Die Stimme des Sängers könnte, eventuell mit der von Eisregen verglichen werden. Tja, und die Drums in diesem Song haben jetzt einen trashigen Charakter. Außer dem eben erwähnten, lässt sich noch eine Ballade, einen Midtemposong sowie einen Death-Metal lastigen Song entdecken. Rakoth haben eine fast einzigartige Klangwelt abgegeben, man darf wirklich auf das nächste Album gespannt sein. Doch zuvor, mein Tipp: Lasst euch Rakoth nicht entgehen. (carsten)
 
From Oblivion - Germany

***************************************

CD-Reviews :: RAKOTH


RAKOTH

PLANETSHIFT (48:18 min.)

EARACHE / SPV
„Planetshitft“ ist das Debütalbum der russischen Combo Rakoth. Sie werden angepriesen als Black Metaller, die eine neue Stilrichtung ausprobieren. Na ja, neu ist sie sicherlich nicht, aber innovativ. Im Grunde machen Rakoth nichts anderes, als Haggard schon seid einigen Jahren fabrizieren. Hochwertiger Black Metal wird gepaart mit klassisch/mittelalterlichen Einflüssen. So kombinieren die Jungs beispielsweise harte Gitarren-Riffs mit sanften Schalmei Klängen oder Flötenintermezzi. Die Wirkung ist die gleiche wie bei Haggard. Die Songs zeigen deutlich auf, was mir schon sehr lange klar war;
Metal und Klassik liegen dichter beieinander als üblich angenommen. Die Kombination aus beidem, klingt grossartig und wird durch die klaren Vocals des Sängers nur noch untermauert.
Es wurde bewusst auf Grind und Gegrunze verzichtet, sodass diese Komposition durch die untermalende Stimme, verdammt gut gelungen ist und von mir die Höchstnote erhält!

10/10 - GA
 
From "Scarred For Life" - Germany

**********************************

Geil! Ja, dass ist genau das was ich hören will. Hier schafft es mal wieder eine Band extremen Metal (Death, Black, Thrash) mit Folk zu kombinieren und dabei ein stimmiges Ergebnis zu erzielen. Viele haben sich an diesem Unterfangen versucht, viele sind gescheitert. Ich möchte da nur an die alten Cruachan-Scheiben erinnern, die doch recht schräg rüberkamen. Rakoth dagegen schaffen es die beiden Elemente nahtlos ineinander übergehen zu lassen. Die Folkelemente klingen zu keiner Zeit erzwungen oder krampfhaft eingebaut, sondern unterstützen die ansonsten härteren Parts bestens. Das Songwriting ist abwechslungsreich und innovativ und lässt die Leistungen der Musiker sehr gut zur Geltung kommen. Die Stimmungsschwankungen von ruhigen, folkigen Klängen zu harschen Black-Metal-Gewittern bergen ein grosses Potential und tragen zur Langzeitwirkung dieser coolen Scheibe bei. Ebenfalls erwähnt soll das leckere Coverartwork und die sehr schön designte Webpage (http://rakoth.cjb.net) werden. Kommt in meine Top 5.
 
From Musiklandet - Sweden

I don't think he likes it :)

*************************************

Kindly fuck off and go home
När jag under något år bodde i Karlstad lyckades Jehovas Vittnen av någon anledning dyka upp varje gång jag lyssnade på Bolt Thrower; en prestation då mina death metal-dagar var synnerligen lätträknade. När jag öppnade dörren - musiken och volymen tycktes få dem att föreställa sig mig som fan själv som skulle frälsas bit för bit - var de så nöjda med att snabbt få pracka på mig ett par nummer av Vakttornet att de sedan lommade iväg. Hade jag spelat Rakoth hade de kastat sig över mig. En mjukis som bara behövde lite vägledning.

Rakoth gör nämligen musik som tror sig vara hård som en tackling av Paul Scholes men i själva verket känns som Musikbyrån: man kan bara skratta åt skiten. "Planeshift" är en total gotisk hjärnkollaps, ett olidligt medeltida gycklarpipande i hårdrockstappning, en platta som siktar mot trädtopparna och landar sex fot under jorden.

Ryssarna varvar smattrande, programmerade dubbelkaggar med sömniga goth-melodier, stenkorkade fantasy-texter, horribelt symfonirocksprogressiva breaks och miljoner djävla flöjter. Marduk möter Marillion, ungefär. Produktionen är ett skämt - när trummorna på standardiserat black metal-manér ska brisera i högtalarna, låter de på "Planeshift" i bästa fall som om någon poppar popcorn.

Jag minns något gammalt urklipp från Dagens Nyheter, någon intervju med tonåringar om varför de inte läste böcker. En kille svarade att den enda bok han läst i sitt liv var "Rambo 3" och att den var skitdålig. Rakoth har läst tre böcker, Tolkiens trilogi om Härskarringen, och tycker den är skitbra. Således handlar varje gymnasialt tafflig text om sandlådekampen mellan gott och ont, som Blind Guardian på om möjligt ännu sämre engelska.

När ett brittiskt musikmagasin - Vox har jag för mig - för några år sedan skrev om new grave och de nya goterna, bland annat anemiska Radiohead och Placebo, bandet vars namn är en programförklaring, sa de egentligen allt som behövde sägas om det som kallas goth. Stackars The Sisters of Mercy och sångaren Andrew Eldritch fick åter av någon outgrundlig anledning ta på sig ansvaret för folk vars idé om en schysst spelning är att ha likkistor på scen och horder av hålögda, vitsminkade groupies i publiken.

Men det fanns tack och lov en viss substans i artikeln. Fields of the Nephilims Carl McCoy presenterades som "Eldritch´s arse", och resterande molokna goth-epigoner avfärdades med samma sex ord som Rakoth förtjänar: "kindly fuck off and go home".
 
From feedback fanzine

*****************************
This album was recorded in 1999 and was originally released on the Italian
Code666 label, but with the signing of the band to the Earache imprint
Elitist for a four album deal the album has been re-mastered and has been
reissued as a limited edition digipak. The fact that the package has been
so well put together means that the presentation comes some way to meeting
the musical level set by this debut album by the Russian band. Rakoth have
a somewhat unusual line-up as it features P. Noir on vocals/ flute, Dy on
guitars and Rustam on vocals, keyboards and programming. Needless to say
the music itself is also different to the norm, but I have found that it is
weirdly compelling and extremely deep and thoughtful, almost contemplative
at times.

The label is advertising the band as "Tolkien-inspired black metal" but
even that doesn't manage to convey what the band is trying to achieve.
Parts of the album are folk-like, but with Gregorian style vocals, and I
found that I could imagine a peasant collecting wood in the snow, battling
against the cold. There are times when the music is slow, almost
melancholic, but this can be lifted by an acoustic guitar and flute. What
has this to do with metal you may ask, but when they open up as on "The
Dark Heart Of Uukrul" then the answer is obvious. Of course blistering full
out attack doesn't mean that they have to stop playing flute..

This is music that is different yet at the same time I found that for all
its styles it fits together so well and demands to be played time and
again. Truly an awesome album, with lyrics in English. Rakoth are working
on 'Tiny Deaths' for release later this year and I for one am already
looking forward to it.
 
From Music Boom - Italy

********************************

Dalla Russia con furore
di Diego "The Mold" Moledda

Chi conosce i Rakoth saprà che questo disco è già uscito nel 2000 per conto della italiana Code666. La Elitist (succursale della Earache) lo ripropone ora in versione rimasterizzata e con un artwork differente. Per chi si fosse perso questo album o non avesse mai sentito parlare di questa band, è l'occasione per rifarsi e, credeteci, ne vale proprio la pena. I Rakoth rappresentano un caso, un'eccezione, all'interno della scena black metal. Il loro approccio al genere è decisamente originale, tanto da rendere l'ascolto di questo "Planeshift" consigliato solo alle menti più aperte. La proposta del gruppo è un black metal melodico, epico e medioevaleggiante, dalle liriche influenzate dagli scritti di Tolkien, come si può evincere dai titoli delle songs. Detto così può sembrare roba da poco, ma i 10 pezzi di questo album sono tutti avvincenti, ricchi di varietà e decisamente lontani dalle soluzioni più canoniche del genere. Già nell'intro Planeshift (Introduction) emerge uno degli elementi più caratteristici ed interessanti: l'uso del flauto, talvolta fiabesco e delicato, talvolta morboso e sinistro. Fear (Wasn't In The Design) è un mix di passaggi black veloci e parti più lente, con altri meravigliosi interventi di flauto (un pò come gli Skyclad col flauto al posto del violino, più o meno) e la voce in continua variazione tra parti pulite e classici screams black. Subito dopo si cambia già registro, con Noldor Exodus che è un affresco di magnificente epicità medioevale, tutta costruita su tastiere magiche e spettrali e sul flauto. Poi è ancora il flauto a guidare le danze (macabre) di The Dark Heart Of Uurkrul, classico pezzo di melodic black, poi ancora la più lenta Og'Elend. Planeshift parte invece in modo più sparato, con la drum-machine (si, c'è la drum-machine; e allora?) che martoria i timpani e con le vocals che si lanciano in rincorse schizzoidi e le onnipresenti tastiere che mitigano il tutto. Ancora visioni medioevali nella suggestiva Gorthaur Aulendil, guidata dalle chitarre clean e dalle keys. Epicità e teatralità a braccetto in Mountain God, aperta da suoni pomposi e da una voce declamante, che lasciano poi spazio a stacchi black e a breaks spiazzanti. In chiusura troviamo poi la lunga The Unquiet Grave, che alterna parti arpeggiate a stacchi più lenti dal retrogusto vagamente doom, seguita poi da Outro, un'inquietante chitarra clean accompagnata dal flauto. Nonostante la durata non eccessiva (circa 48 minuti) siamo di fronte ad un lavoro di non facilissima assimilazione, vista la varietà delle soluzioni adottate. Persino i patiti del black classico potrebbero avere delle difficoltà a digerire i Rakoth, che necessitano di più di un ascolto per essere apprezzati e compresi appieno. Superando il disorientamento iniziale, si scoprono però le grandi doti della band, realmente in grado di portare aria fresca in un genere ormai alla frutta. Sicuramente consigliati a chi cerca un pò di originalità, merce sempre più rara di questi tempi.

4.5/5