New Nasheim album

[Tranquillian]

1. En nyckel till drömmars grind

Förlorad i intet.
I drömlös sömn och ändlösa kval
och ingen ro kommer,
och ingen klarhet kommer.

Och besten som sargar mitt inre,
vrider och vänder mitt hjärta till gråt
är inte av denna värld,
är inte av er värld.

Och apatins grå töcken
är luften som ni andas,
och en enda värme,
en kvävande och enda värme.

inom mig vaknar döden,
river upp min själ
och släpper in tomheten.

Öppna mitt hjärta.
Slit min kropp itu.
Släpp mig fri.
Ta mig hem.

Ta mig till drömmars grind
Det måste finnas en nyckel.
Ta mig hem.

1. A key to the gate of dreams

Lost in the nothing
In dreamless sleep and endless anguish
And no repose comes
And no clarity comes

And the beast that tears my inside,
Twists and turns my heart to weeping
Is not of this world,
Is not of your world

And the grey mist of apathy
Is the air that you breathe
And one single source of warmth,
A suffocating single source of warmth

Inside me death awakens,
Tears my soul apart
And lets emptiness in.

Open my heart,
Tear my body apart.
Set me free.
Take me home.

Take me to the gate of dreams
There must be a key.
Take me home.

 

[Tranquillian]

2. Jag fyller min bägare med tomhet

Jag fyller min bägare med tomhet,
jag dricker ur fördärvets strömmar,
och högtidligen svär jag vid oskuldens grav
att mot ljuset aldrig återvända.

Kom - se mig då det mörknar.
Kom - se, innan mina sista tårar
faller i kall jord
inte vad jag blev men var

Mig är världen alltjämt tidlös, förlorad

Jag fyller min bägare med tomhet,
andas svavelångor, plågas av etter.
Lägger mig dock stillsamt i mänsklighetens grav
och sluter mina trötta ögon.

Mig är självet än mer formlöst för var dag

Jag fyller min bägare med tomhet,
jag dricker den torr på min vandring.
Vart vägen än leder finns det ingen återvändo.
Ingen återvändo.

2. I fill my cup with emptiness

I fill my cup with emptiness,
I drink from the streams of ruin,
And solemnly I swear by the virgins grave
To never return to the light

Come - See me when it darkens.
Come - See me, before my last tears
Fall into the cold earth
Not what I became but what I was

For me the world is ever timeless, lost

I fill my cup with emptiness,
Inhale sulphur fumes, plagued by venom
Yet I lay myself slowly in the grave of humanity
And close my weary eyes

For me the self is more formless for each passing day

I fill my up with emptiness
I drink it dry on my wandering.
Wherever the path takes me, there is no return.
No return.

 

[Tranquillian]

3. Att av ödets trådar väva sorg

Alla mina vägar har vittrat till damm,
all min förplägnad har ruttnat.
Ur källor jag dricker som flödar med gift,
mager är själen, uttröttad.

Aldrig jag söker mer er levnads fröjder,
jag längtar blott efter glömska;
och hade er gud mig ett himmelrike
lät jag det brinna med jorden.

Vad gåvor jag givas av purpur och guld
förfalla till trasor och aska.
Då världen ler mot mig blir dess skönaste ord
blott till löften om fördärv.

Krossas mitt hjärta eller bliver till sten
slit det då ut ur min kropp
Lämna mig livlös vid det rasande hav
att långsamt förblöda och dö.

Så låt ingenting bli mitt,
blott en snårig sal i glömskans skog.
Låt intet varda mitt,
blott vetskapen om dödens närhet.

Min ende och trofaste vän.

3. To weave sorrow out of the threads of fate

All my roads have withered to dust
All my provisions have rotted away
Out of wells flowing with poison I have drank
Hollowed is the soul, worn

Never again will I seek the delights of your lives
I only long for forgetfulness
And if your god had a heaven
I would let it burn down with the Earth

What gifts I'm given of purple and gold
Fall into rags and ashes
When the world smiles at me it's most beautiful words
Turns only into promises of ruin

If my heart is broken or turned to stone
Then tear it out of my body
Leave me lifeless by the raging sea
To slowly bleed out and die

So let nothing be mine
But a thorny clearing in the wood of forgetfulness
Let nothing be mine
But the knowing of death being imminent

My only true friend

 

[Tranquillian]

4. Vördnad

Min trolovade heter Melankoli
och hon går med mig i natt
Vid min sida målar hon världen mjuk
Med ett leende gör hon den mig en gåva

Finge jag också gälda med mitt liv
vore allt fullbordat.

4. Reverence

The name of my betrothed is Melancholy
And she walks with me tonight
By my side she paints the world in soft colours
With a smile she gives me a gift

And if I could also pay with my life
Everything would be fulfilled

 

[Tranquillian]

I didn't realize it got so good reviews.
http://northern-silence.de/files/nasheim_sv.htm

 

[Agalloch]

I finally got around to listening to this in full and it was great. I specifically liked the second track.

 

[Tranquillian]

Don't thank me all at once.



Cunts.

 

[Ellestin]

great job broheim!

 

[Dick Sirloin]

Nice.

And yes, the album is tits.

 

[MFJ]

thanks a lot for the translation! i was wondering if it would have any sort of poetic "flow", and it does! well done, i am very grateful.

 

[Dick Sirloin]

Solens Vemod made Stereogum's top 50 metal albums. Kind of a big deal.