Dom små recensionerna...
"För mig har evergreys magi alltid känts reell, men precis utom räckhåll. Vilket ett aningen mer lättuggat sound skulle fixa, trodde jag. Fel, tydligen. Nya plattan är ungefär lika krånglig som den är mindre magisk 6p"
"Som alltid intill visshet förutsägbar. "Broken Wings" är den sedvanliga, mer lättsmälta hiten och sedan går det in i den grå dimman. Musik att bli deprimerad till. Tom Englund låter dessutom som en skitnödig Michael Bolton. 4p"
"Efter 5 genomlyssningar utnämner jag detta till evergreys bästa platta, men sedan gjorde jag misstaget att lyssna på föregångaren. Hade faktiskt glömt hur bra den var. Började de inte låta aningen enkelspåriga också? 7p"
"Jag hör ju att det här är bra, så lägre betyg kan jag inte gärna sätta. Men evergrey och jag är fortfarande inte rätt kombination. Nu börjar jag dessutom tycka att jag har hört låtarna förut, men det är kanske bara jag? 6p"
"Jag har alltid beundrat evergrey för deras musikaliska kompetens och för deras stämmningsskapande förmåga. Men jag beundrar inte deras beslut att överge progmetallen för enklare hårdrock. Där går delar av evergrey själen förlorad 5p"
"inte lika stor misärorgie som tidigare dystopier. Har alltid gillat sången som är mer poporienterad än gemene metalfrustning. SPeciellt i "soaked" måler den upp en konstarstlik nyans i den förekommande jämngrå trisstesen 6p"
den längre recensionen
"För 10 år sedan var det ingen som kunde tänka tanken att det mest spännande och visionära hårdrockbandet skulle komma från sverige och heta evergrey. Men nu kan bandet se tillbaka på 10 framgångsrika år som givit dom en gedigen fanskara världen över. Att sätta sig in i en ny skiva med evergrey är alltid en mastig uppgift. Plattorna är innehållsrika och kräver många lyssningar för att alla detaljer och finesser ska hitta sin plats. Men här naggas förtroendet i kanten, och det trots att jag efter flera genomlyssningar av deras sjunde studioalbum kan intyga att alla eleva låtarna verkligen är bra. Inledande "broken wings" lever upp till alla tunga, melodistarka knyta näven i luften förväntningar som ett öppningsspår ska ha. "soaked", "when kingdoms fall" och "numb" är låtar som säkert kommer att glöda live. och titelspåret är esset i rockärmen. Men i längden blir det lite för mycket av det goda evergrey mosandet. Låtarnas karaktär är överlag för endimensionella och jag saknar den djupa mångsidighet som gruppen gjort till sitt signum. Ett par nedtonade låtar som berör ända in i hjärtat, sånna som Tom Englund behärskar som få andra, och helheten hade sett annorlunda ut. 6p"
personligen så tycker jag att den längre recensionen var ganska rättvis, fast med för lågt betyg.. det är så många asskicking låtar att det nästan blir lite för mkt energi på plattan.. är ju som att få ett knytslag i ansiktet hela tiden.. man måste återhämta sig lite granna? hade inte vart fel med en lr två lugna låtar på skivan.. som annars är riktigt grym
.. vet itne om jag håller med om att det är "back to the roots".. för mig är det ett steg åt ett nytt håll.. som kan bli väldigt intressant
